I maj 2023 tvingades den iranska regimens högste ledare Ali Khamenei erkänna att en ”sjuhövdad korruptionsdrake” plågade hans regim, men tillade snabbt: ”Den som säger att korruptionen har blivit systemisk pratar strunt!” Han upprepade detta ihåliga förnekande i juni 2025 och insisterade på att ”systemisk korruption inte existerar i den islamiska republiken”.

Idag har Ayandeh Banks katastrofala kollaps förvandlat dessa påståenden till ett hån och bevisat att korruption inte är en brist i den prästerliga regimen utan dess själva grund. Bankens kollaps är inte en isolerad händelse; det är en perfekt spegelbild av den institutionaliserade plundring som orkestrerats av de högsta maktskikten för att plundra den iranska nationens rikedom.

Den svindlande omfattningen av plundringen

Den enorma omfattningen av Ayandeh Bank-skandalen, som avslöjats av regimens egna statliga medier, är hisnande. I en rapport den 27 oktober lade tidningen Jomhouri-e Eslami fram de förödande siffrorna. Banken har en skuld på 7 170 biljoner rial till andra banker och har tagit 3 000 biljoner rial i övertrasseringar från centralbanken. Bara under de första nio månaderna 2024 registrerade den 1 000 biljoner rial i förluster, vilket bidrog till en ackumulerad förlust på 5 000 biljoner rial – en siffra som är 315 gånger dess initiala kapital.

Bankens totala skulder har nått häpnadsväckande 10 biljoner rial (det är en 1 med 16 nollor bakom). Detta är inte bara ett abstrakt tal; det har en direkt och förödande inverkan på vanliga iraniernas liv. Enligt samma statliga tidning är denna enda korrupta enhet ansvarig för ungefär 7 % av landets inflation, vilket betyder att ”enbart Ayandeh Bank har gjort varje iransk familj 7 % fattigare än föregående år.”

Vad som stals från det iranska folket

För att sätta denna kolossala stöld i perspektiv förklarade den statsanknutna ekonomen Hossein Raghefar den 25 oktober vad denna plundrade rikedom kunde ha gett nationen. Med de medel som plundrats genom Ayandeh Bank kunde regimen ha ”byggt 120 avancerade specialistsjukhus” över hela landet. Alternativt kunde den ha etablerat ett ”omfattande järnvägsnät som förbinder Teheran, Mashhad, Shiraz, Isfahan och Tabriz”. Istället försvann denna rikedom i fickorna på den styrande eliten, medan Irans infrastruktur faller sönder och dess folk nekas grundläggande hälsovård.

”Maktens institutioner” bakom stölden

Förövarna av denna plundring är inte oseriösa aktörer utan regimens kärnmaktstrukturer. Tidningen Jomhouri-e Eslami medger uttryckligen att kraften bakom denna bank och andra liknande är ”maktens institutioner”. Dessa enheter beviljas massiva lån, som de aldrig återbetalar, och blir så mäktiga att de kan begå alla former av ekonomisk korruption ostraffat. Tidningen drar slutsatsen att ”maffior kommer ut ur dessa sprickor … och utnyttjar folket som en gissel.”

Denna ”infektion”, som tidningen kallar det, sprider sig nu till Bank Melli, Irans nationalbank, och hotar en systemomfattande kollaps. Det är ett tydligt erkännande av att hela finanssystemet, inklusive centralbanken, är delaktigt i en ordning av institutionaliserad stöld.

Ett system ruttet in i grunden, bortom reform

Fakta kring Ayandeh Bank raserar Khameneis bedrägliga förnekelser. Regimens egna experter och mediebolag har målat upp en tydlig bild av en ekonomi som kapats av oansvariga, statsstödda maffior.

Som Raghefar rakt ut konstaterade: ”Så länge spiralen av växande korruption existerar i det ekonomiska systemet har vi ingen lösning för att förbättra ekonomin.” Hans fördömande slutsats är att ”för att utrota korruptionen måste de styrande institutionerna tas bort från ekonomin.”

Detta är ett erkännande inifrån att problemet är regimen själv. Ayandeh Bank-skandalen bevisar att korruption är livsnerven i denna teokratis. Det finns ingen väg till reform. Den enda lösningen för Irans folk att återta sin stulna rikedom och säkra en framtid av välstånd är att fullständigt störta detta korrupta system av plundring och tyranni.