Systemiskt Förtryck i Iran: FN:s Rapport och Åtgärder

GENÈVE – Den oberoende internationella undersökningsgruppen för den Islamiska republiken Iran varnade för en allvarlig försämring av människorättssituationen i Iran efter israeliska flyganfall i juni, som följdes av en inhemsk tillslagskampanj som ytterligare har begränsat det civila utrymmet, undergrävt rättssäkerheten och urholkat respekten för rätten till liv.

Kraftig ökning av förtryck

I gruppens första presentation till FN:s generalförsamling uttryckte ordförande Sara Hossain en kraftig ökning av förtrycket efter krisen. I mitten av augusti hävdade den iranska regeringen att den hade gripit 21 000 ”misstänkta”. Gruppen har dokumenterat att bland de gripna fanns advokater, journalister, människorättsförsvarare och personer som uttryckt sina åsikter om konflikten på sociala medier.

Rättsväsendet krävde påskyndade rättegångar mot alla som ”samarbetar med Israel”, och parlamentet antog denna månad lagstiftning som utökar användningen av dödsstraffet för ”spionage”. Denna lagstiftning kriminaliserade också publicering av innehåll på sociala medier som regeringen kan anse vara ”falsk information”.

Exempellöst antal avrättningar under 2025

Undersökningsgruppen noterade en djupt oroande ökning av avrättningar i Iran i år, nu på den högsta registrerade nivån sedan 2015. De flesta dödsstraffsfall som utreds av undersökningsgruppen verkar strida mot internationell människorättslagstiftning och därmed kränka rätten till liv.

Undersökningsgruppen har dokumenterat ökande fall av gränsöverskridande förtryck, inklusive förhör, hot och övervakning av familjer till iranska journalister utomlands. Gruppen har mottagit trovärdig information som tyder på att mer än 45 journalister i sju länder har mött trovärdiga hot till följd av rapportering om händelser i Iran.

Dessa mönster verkar utgöra en del av ett återkommande system av förtryck, som bygger på systemisk straffrihet.

”Handlingar som förvägrar rättvisa är inte neutrala”, säger Hossain. ”Underlåtenhet att ta itu med orättvisa förlänger lidandet för offer och undergräver statens skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning att säkerställa ansvarsskyldighet, sanning, rättvisa och gottgörelse.”

Lämna en kommentar