Mer än ett år in i sitt presidentskap har Masoud Pezeshkian öppet erkänt regimens roll i att konstruera den ekonomiska kollaps som har drabbat Iran. Den 14 november 2025 erkände Pezeshkian den ”avsiktliga cykeln av fattigdomsproduktion” och sa: ”Ett budgetunderskott innebär att trycka pengar, och att trycka pengar innebär inflation. Tills vi åtgärdar detta kommer ingenting att åtgärdas.”

Detta erkännande följer ett liknande chockerande uttalande som gjordes bara några dagar tidigare, den 5 november, där han med häpnadsväckande fräckhet anmärkte: ”När regeringen har ett underskott tvingas den trycka pengar. När de trycker pengar uppstår höga priser och inflationstrycket faller på de utsatta och fattiga.”

Dessa kommentarer bekräftar vad Iranska motståndsrörelsen länge har hävdat: fattigdomen som krossar det iranska folket är inte en extern olycka, utan ett resultat av statlig rovgirig politik. Denna ”avsiktliga” strategi har institutionaliserat en exempellös fattigdom, dragit in miljontals iranier i en virvelvind av hunger och pressat fler av befolkningen under fattigdomsgränsen varje dag.

Eländets matematik

Katastrofens omfattning återspeglas i regimens egen statistik. Den 15 november rapporterade statligt anslutna medier att fattigdomsgränsen i Iran hade passerat 550 miljoner rial. Dessutom är en månadsinkomst på 600 miljoner rial för en familj på fyra personer nu officiellt erkänd som fattigdomsgränsen.

Med inflationen som svävar över 45 procent krymper ”levnadskorgen” – minimikostnaden för överlevnad – dagligen. Den 13 november erkände Ali Ghanbari, en tidigare biträdande minister i regimen, den skrämmande verkligheten: ”Förutom 10 miljoner människor kämpar alla människor för att klara sig igenom idag och imorgon.” Fatemeh Azizkhani, en arbetsmarknadsexpert med kopplingar till regimen, varnade den 14 november för att situationen är så skör att ”även individer nära fattigdomsgränsen kan hamna under den med en enda chock, såsom en sjukdom eller ekonomiska problem.”

Från ”allvarlig” till ”sveplös” fattigdom

Förstörelsen av medelklassen har blivit ett ämne för mörk satir även inom statskontrollerade medier. Den 11 november kategoriserade Reza Rafi, en programledare för regimens tv, de nya fattigdomsskikten i Iran och illustrerade att även att tjäna 500 miljoner rial i månaden nu utgör ”allvarlig fattigdom”.

Hans klassificering för lägre inkomster avslöjar djupet av den humanitära krisen:

a) 300 miljoner rial: ”Otrolig fattigdom.”

b) 250 miljoner rial: ”Två steg från misär.”

c) 200 miljoner rial: ”Fattigdom på museinivå.”

d) 150 miljoner rial: ”Fattigdom på fossilnivå” (finns bland fossil).

e) 100 miljoner rial: ”Fattigdom utan sveplös” (vilket betyder att individen inte ens har råd med en sveplös).

Ett ”brott mot folket”

Ekonomen Hossein Raghafar beskrev denna avsiktliga cykel som ett ”brott mot folket”. Han noterade att beslut att artificiellt blåsa upp valutakurser kastar stora grupper av medelklassen in i fattigdom. ”Att fortsätta med sådana program, dessa privatiseringar och att höja priset på valuta är verkligen ett brott”, sa han.

Han avslöjade vidare korruptionen som driver denna politik: ”Denna kriminella politik har vinnare, och dessa vinnare är de som kontrollerar media och uppmuntrar denna politik. De köper parlamentsledamöter, de köper domare, de köper beslutsfattarna.”

Krutdurken redo att explodera

Medan den kleptokratiska regimen fortsätter att plundra nationen, underblåser den samtidigt ilskan hos en befolkning som inte har något kvar att förlora. Som fru Maryam Rajavi betonade i sitt tal till Free Iran Convention i Washington, D.C., den 15 november 2025, fyller denna exempellösa fattigdom samhället med raseri mot regimen.

”I dagens iranska samhälle är den stora majoriteten av kvinnor och unga antingen arbetslösa eller tjänar alldeles för lite för att upprätthålla ett värdigt liv, och de utgör motorn i alla framtida uppror”, konstaterade Mrs. Rajavi. Hon noterade att invånare i kåkstäder och fattigdomsdrabbade förorter – som utgör en fjärdedel till en tredjedel av landets befolkning – har bildat en ”krutdurk redo att bryta ut”.

Irans folk, vars liv har krossats av svår inflation, vattenbrist och strömavbrott, väntar otåligt på att störta prästerskapets regim.