Irans regim har återigen riktat in sig på folket med en bedräglig politik för att plundra det som finns kvar i deras fickor. Tisdagen den 25 november godkände regimpresident Masoud Pezeshkians kabinett ett nytt system som höjer bensinpriset till 50 000 rial (5 000 toman) per liter för många. Detta beslut är en statligt sanktionerad bedrägeri mot en nation som redan kämpar med ekonomiska svårigheter.

Genomförandet av detta beslut, fött ur regimens ekonomiska desperation, sker i skuggan av upproret i november 2019, och de vet att de riskerar att väcka en ny landsomfattande revolt.

Avslöjar bedrägeriet: hur regimen döljer prisökningen

Regimen bygger på bedrägeri. Trots att de första 60 literna bensin per månad kostar 15 000 rial, och de följande 100 literna 30 000 rial, kostar all förbrukning över 160 liter 50 000 rial. Nya undantag gör subventionerna oåtkomliga för många medborgare. Subventionerna avskaffas för nya inhemskt producerade bilar, importerade fordon och andra grupper. Ägare av fler än en bil får subvention för endast ett fordon, vilket driver många förare mot det högsta priset.

Motivet: en bankrutt regim som plundrar sitt folk

Regimens motivation för denna åtgärd är tydlig: den är bankrutt. Årtionden av korruption och ekonomisk misskötsel har uttömt dess reserver. Utan andra inkomstkällor har de styrande återigen tillgripit att rikta sig direkt mot det lidande iranska folket för att finansiera sin korrupta apparat.

Trots regimens påstående om att detta är nödvändigt för att förhindra budgetkollaps, offras vanliga iranier för att säkerställa överlevnaden av ett trasigt system.

En regim hemsökt av sina tidigare brott

Denna prisökning genomförs inte i ett vakuum. Regimens ledare är mycket medvetna om att ett nästan identiskt beslut i november 2019 utlöste ett massivt, landsomfattande uppror som skakade grunden för deras styre. Som svar utlöste de en våg av brutalt våld, där säkerhetsstyrkor sköt ner minst 1 500 demonstranter på gatorna och arresterade tusentals fler.

Idag hemsöks regimen av minnet av det upproret. Dess rädsla är påtaglig i dess egna tjänstemäns och medias ord. Reza Sepahvand, en ledamot av regimens parlament, varnade öppet för konsekvenserna och frågade: ”Hur kan man plötsligt höja bensinpriset och skapa sociala konsekvenser som 2019?” På liknande sätt hade den statliga webbplatsen Ruydad24, som rapporterade om beslutet, en rubrik som erkände regimens rädsla: ”Genom att höja bensinpriset svalde Pezeshkians regering äntligen grodan.” Webbplatsen hänvisade uttryckligen till risken för att protesterna från november 2019 skulle upprepas och den obestridliga inverkan på folkets försörjning.

Att ge näring åt oliktänkandet

Som svar på denna uppenbara plundringshandling uttalade Maryam Rajavi, den tillträdande presidenten för Irans nationella motståndsråd: ”Som väntat har Khamenei och hans president återigen manövrerat sig fram till att höja bensinpriserna.

Priset på lättillgängligt bränsle har nu stigit till 5 000 toman. Med detta statliga bedrägeri töms fickorna och middagsborden hos en redan utmattad allmänhet ytterligare.

De skenande kostnaderna kommer oundvikligen att smitta av sig på andra sektorer också, vilket sätter ännu större press på vanliga människor, särskilt arbetare och de mest utsatta.”

Genom att införa denna bedrägliga prishöjning visar regimen sin fullständiga likgiltighet för det iranska folket. Men i sin desperation gör regimledarna också en allvarlig felbedömning. De skapar just de förutsättningar för explosiv ilska och oliktänkande som ledde till upproret i november 2019. Denna politik är inte en lösning på deras ekonomiska problem; den är bränsle för nästa stora uppror som kommer att hålla dem ansvariga för sina årtionden av brottslighet och korruption.