I en kraftfull uppvisning av internationell solidaritet utfärdade mer än 400 framstående kvinnliga ledare från hela världen ett brådskande offentligt uttalande den 23 december 2025 där de krävde omedelbart frigivning av Zahra Tabari, en politisk fånge som för närvarande står inför en nära förestående avrättning i Iran. Bland undertecknarna finns Nobels fredspristagare, tidigare statschefer, FN-tjänstemän och människorättsförsvarare som har enats för att fördöma den iranska regimens användning av dödsstraffet för att tysta politisk oliktänkande.
Uppropet, organiserat av Justice for the Victims of the 1988th Massacre in Iran (JVMI), belyser regimens brutala könsapartheid och dess specifika inriktning på kvinnor som utmanar mullornas tyranni. Bland undertecknarna finns Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko, den tidigare schweiziska presidenten Micheline Calmy-Rey och 2022 års Nobels fredspristagare Oleksandra Matviichuk. De varnar för att i Iran idag är det ”straffbart med döden att våga hålla en skylt som förklarar kvinnors motstånd mot förtryck”.
En skenrättegång för en trotsslogan
Zahra Tabari, en 67-årig mor och elingenjör från Babol, har blivit en symbol för det iranska folkets vägran att böja sig för diktatur. Hon dömdes till döden i oktober 2025 av den så kallade revolutionsdomstolen i Rasht, anklagad för att ”samarbeta med Irans Folkets Mojahedin organisation (PMOI/MEK)”. Hennes specifika trots handling var att hålla en banderoll med slagordet ”Kvinna, motstånd, frihet” – en fras som har fått gehör bland kvinnliga politiska fångar som en uppmaning till aktiv opposition mot regimen.
Den rättsliga processen som ledde till hennes dom var ett fullständigt hån mot rättvisan. Rättegången, som leddes av hantlangaren Ahmad Darvish Goftar, varade bara 10 minuter och genomfördes via videokonferens. Tabari nekades tillgång till juridisk representation efter eget val. Hennes förföljelse är också förankrad i en historisk vendetta; Hennes kusin, Dr. Tabari, en PMOI-medlem, avrättades av regimen 1983.
Eskalering av kriget mot politiska fångar
Tabaris fall är inte en isolerad händelse utan en del av en systematisk terrorkampanj orkestrerad av den högste ledaren Ali Khamenei. Efter uppmaningar från statliga medier i juli 2025 att upprepa massakern på politiska fångar 1988 har rättsväsendet påskyndat utfärdandet av dödsdomar. För närvarande sitter minst 18 politiska fångar i dödscell för sitt stöd till PMOI.
I början av december 2025 underrättade regimen Karim Khojasteh, en 62-årig ingenjör och tidigare politisk fånge från 1980-talet, om sin dödsdom för ”Baqi” (väpnat uppror). Bara en dag senare bekräftade rättsväsendet dödsdomarna för sex andra politiska fångar – Babak Alipour, Pouya Ghobadi, Vahid Bani Amerian, Mohammad Taghavi, Akbar Daneshvarkar och Abolhassan Montazer – i utfrågningar som bara varade i några minuter. Dessutom fick den 22-årige hedersstudenten Ehsan Faridi nyligen sin dödsdom för ”korruption på jorden” upprätthållen, trots att hans advokat hänvisade till allvarliga processuella brister.
Boxningsmästaren och den politiska fången Mohammad Javad Vafaei Sani står också inför en snar avrättning eftersom regimens rättsväsende har upprätthållit hans dödsdom flera gånger.
Rädsla för motståndsrörelsen
Denna ökning av avrättningar – totalt över 2 500 sedan regimens president Masoud Pezeshkians tillträde i augusti 2024, med 335 avrättningar enbart i november 2025 – avslöjar regimens djupa sårbarhet. Mullorna är skräckslagna av det växande inflytandet från PMOI:s motståndsenheter och den yngre generationens förkastande av teokratin. Fokus på att avrätta utbildade yrkesverksamma, före detta politiska fångar och unga studenter som Faridi är ett beräknat försök att terrorisera just den demografi som leder upproret.
De 400 kvinnliga undertecknarna av det öppna brevet har korrekt identifierat att iranska kvinnor ”antände upproret 2022 och fortsätter att leda en landsomfattande motståndsrörelse mot tyranni”. De, tillsammans med det iranska motståndsrörelsen, uppmanar FN och Europeiska unionen att gå bortom verbala fördömanden och vidta konkreta åtgärder för att stoppa denna mördarmaskin. Det internationella samfundet måste hålla regimens ledare ansvariga för dessa brott mot mänskligheten.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 