Den 22 februari 2026 svepte en massiv våg av regimfientliga protester genom iranska universitet för andra dagen i rad. Över hela landets mest framstående akademiska institutioner bojkottade studenter föreläsningar och gick ut på campus och skanderade slagord som kategoriskt förkastade alla former av diktatur. Demonstrationerna omfattade stora universitet i huvudstaden, inklusive Teherans universitet, Amir Kabir, Khajeh Nasir, Irans vetenskapliga och tekniska universitet, Sharif, Beheshti och Konstuniversitetet, samt Ferdowsi och Sajjad universitet i den nordöstra staden Mashhad.
Vid Teherans universitet, landets äldsta och största akademiska institution, var protesternas kärnbudskap omisskännligt. Stora studentmassor skanderade: ”Död åt förtryckaren, vare sig det är shahen eller ledaren” och ”Varken monarki eller mullahstyre; ja till demokrati och jämlikhet”. Dessa slagord återspeglar direkt studentrörelsens enade krav på en demokratisk republik och deras direkta vägran att ersätta den nuvarande teokratin med en återgång till monarkiskt tyranni. Vid Amir Kabir-universitetet upprepade studenterna denna känsla och förklarade att deras mål var att sprida en ”demokratisk revolution, varken shahen eller mullan” från campus hjärtat till Irans horisonter.
Konfrontation med regimens styrkor och sabotage
Studentprotesterna skedde inte utan hårt motstånd mot regimens säkerhetsapparat. På flera campus drabbade studenter samman med Basij-legosoldater som utplacerats för att undertrycka upproret. Vid Khajeh Nasir-universitetet i Teheran eskalerade konfrontationen när studenter trampade på fotografier av den högste ledaren Ali Khamenei och skanderade: ”Khamenei är en mördare, hans styre är en illusion.” Studenterna utfärdade en skarp varning till säkerhetsstyrkorna och skanderade: ”Ve den dag vi blir beväpnade” och ropade upprepade gånger ”Värande, vanärande” mot de anfallande Basij-styrkorna. Liknande sammandrabbningar rapporterades vid Ferdowsi-universitetet i Mashhad, där studenter kämpade tillbaka mot Basij-attackerna, med lokala rapporter som indikerade att flera elitstudenter hade gripits av myndigheterna.
I ett beräknat försök att spåra ur protesterna och avlegitimera studenternas demokratiska krav använde regimen sabotagetaktik. Vid Iran University of Science and Technology och Amir Kabir University försökte inbäddade Basij-legosoldater kapa demonstrationerna genom att ropa den fascistiska, pro-monarki-slagorden ”Javid Shah” (Länge leve kungen). Studenterna avvärjde omedelbart denna provokation och svarade kraftfullt med slagord mot diktatur. Denna händelse avslöjade offentligt den taktiska alliansen mellan den nuvarande prästerliga regimen och monarkistiska opportunister, som båda försöker undertrycka gräsrotskravet på en sann republik.
Uttalande från Teherans universitet: ”Universitetet är en frihetens bastion”
För att befästa den ideologiska grunden för söndagens protester utfärdade en studentgrupp från Teherans universitet ett formellt manifest där de förklarade att ungdomen inte kommer att acceptera någon diktatur, oavsett om den kommer med ”turbaner” eller ”stövlar”.
Uttalandet fördömde mullornas regims ”gemensamma tankesmedjor” och ”monarkins kvarlevor”, och anklagade båda för att använda en ”Goebbels-liknande lögnindustri” för att förvränga verkligheten i det iranska samhället. ”Det finns ingen koppling mellan universitetet och tidigare eller nuvarande tyranni”, skrev studenterna. ”Det monarkistiska strömningens olycksbådande mål är att stödja tyranni och beröva verklig frihet och demokrati ett utrymme som borde vara folkets högljudda röst.”
Studenterna lovade att skydda revolutionen från att bli kapad och sa: ”Vi, som har smakat den bittra smaken av förtryck, accepterar inte någon form av diktatur… Universitetet är vaket och kommer aldrig att tillåta ‘historiens politiska döda’ att vända revolutionens hjul bakåt.”
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 