Den 24 februari 2026 gick det studentledda upproret vid iranska universitet in på sin fjärde dag i rad. Trots kraftig militarisering och våldsamma förtryckartaktik från statens sida förblev stora akademiska institutioner i Teheran – inklusive Teherans universitet, Beheshti (Melli), Sharif, Khajeh Nasir, Iran University of Science and Technology (IUST) och Science and Culture – aktiva protestplatser. Demonstrationerna spred sig även utanför huvudstaden, med studenter vid Isfahan University of Technology, samt universiteten Sajjad och Shandiz i Mashhad, som höll anti-regime demonstrationer.
Direkt konfrontation och studentmotstånd
Regimens svar på de förnyade oroligheterna på campus har präglats av fysiskt våld och ökad övervakning, vilket studenterna har mött med direkt motstånd. Vid Khajeh Nasir-universitetet i Teheran attackerade säkerhetsstyrkor studenter i deras studenthem i ett försök att skingra deras samling, men studenterna slog tillbaka och fortsatte sin demonstration. Vid Isfahan University of Technology satte staten ut drönare över campus för att identifiera och skrämma demonstranter.
I Teheran eskalerade konfrontationerna till allvarliga fysiska sammandrabbningar. Vid Beheshti-universitetet utbröt intensiva bråk mellan studenter och regimens Basij och säkerhetsagenter. Under demonstrationen brände studenterna upp ett fotografi av den högste ledaren Ali Khamenei medan de skanderade: ”Detta är blodets år, Seyyed Ali kommer att störtas!” och ”Basij, IRGC, för oss är ni ISIS.” Samtidigt, vid Teherans konstuniversitet, skanderade kvinnliga studenter: ”Frihet, frihet, frihet!” Vid IUST sågs civilklädda säkerhetsvakter notera namnen på studenter i svart sorgedräkt, medan polisstyrkor stationerade sig utanför universitetets grindar.
Kompromisslösa krav
Sångerna som ekade över campusen visar ett tydligt förkastande av den teokratiska staten i sin helhet. Vid Sharif-universitetet, där studenter framgångsrikt motstod attacker från Basij-agenter, skanderade folkmassan: ”Detta är det sista budskapet, vårt mål är hela regimen!” Vid både University of Science and Culture i Teheran och Shandiz University i Mashhad upprepade studenterna slagordet: ”Studenter kommer att dö men kommer inte att ge efter för skam!” Demonstranter vid Beheshti University klargjorde sin hållning gentemot det styrande etablissemanget och skanderade: ”Vi kommer inte att ha ett land så länge mullorna har makten!”
Statens panik och hot om eskalering
Studenternas envishet har väckt allmän oro hos regimens rättsliga myndigheter. Den 24 februari uppmanade regimens justitieminister, Mohammad Movahedi Azad, till en snabb säkerhets- och brottsbekämpande insats mot universiteten. Han skyllde oroligheterna på ”fiender” som försökte hetsa upp den inhemska atmosfären och beordrade ansvariga myndigheter att ”snabbt identifiera de relaterade agenterna och vidta avgörande och rättsliga åtgärder mot dem” och varnade för att myndigheterna ”inte får tillåta att sådana handlingar fortsätter”.
De nuvarande campusstrejkerna är djupt sammanflätade med det landsomfattande upproret som utbröt den 28 december 2025. Rörelsen, som initialt utlöstes av en strejk bland Teherans basarhandlare på grund av allvarliga ekonomiska kriser, utvecklades snabbt till uttryckliga krav på regimens störtande. Staten svarade med en brutal insats, avbröt kommunikationen och dödade tusentals civila, inklusive barn.
Istället för att blidka allmänheten har denna systematiska slakt gett näring åt studenternas beslutsamhet. I fyra dagar har studenter samlats för att hedra martyrerna i januariprotesterna och uttryckligen förkastat alla former av tyranni. Som demonstrerats under de tidigare dagarna av detta campusrevolt har studenterna med våld uteslutit monarkistiska provokatörer från sina led, förklarat att de inte kommer att acceptera diktaturer med vare sig ”turbaner” eller ”stövlar” och krävt ”Varken shah eller mulla”. Genom att återvända till campusen för att konfrontera regimens säkerhetsstyrkor visar studenterna att det blod som spillts av regimen bara har befäst det iranska folkets krav på en fri, demokratisk och sekulär republik.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 