I en serie höginsatsoperationer över hela landet har PMOI-ledda motståndsenheter lanserat en ny våg av ”djärva aktioner” riktade mot den iranska regimens grundvalar. Dessa aktiviteter sammanfaller med det historiska tillkännagivandet av en provisorisk regering av Irans nationella motståndsråd (NCRI), i syfte att överföra makten till det iranska folket.
Djärvt anfall i Hashtgerd
Natten till lördagen den 28 februari 2026 genomförde motståndsenheter ett modigt anfall mot högkvarteret för ”Utförandet av Imam Khomeinis order” (EIKO) i Hashtgerd, Karaj. Högkvarteret, som ofta kritiseras som ett primärt organ för regimens ekonomiska plundring, var platsen för en intensiv strid som enligt uppgift skadade flera regimagenter.
Nationell ”visuell offensiv”
Parallellt med de fysiska attackerna genomförde motståndsenheter i Irans större stadscentra en ”storskalig visuell offensiv” den 28 februari:
Teheran: Enheter utförde högriskoperationer för att hänga upp massiva banderoller från gångbroar i hårt övervakade distrikt. En framträdande banderoll föreställde NCRI:s tillträdande president Maryam Rajavi med budskapet: ”Eran av alla typer av diktatur, oavsett om den är religiös eller monarkisk, är över”.
Tabriz: Medlemmar av enheterna hissade symbolen för Nationella befrielsearmén (NLA) och skanderade slagord som ”Ner med förtryckaren, vare sig det är shahen eller mullorna!”.
Isfahan och Rafsanjan: Stora genomfartsleder var mättade med slagord. I Rafsanjan förklarade banderollerna uttryckligen: ”Befrielsearmén kommer”, vilket signalerade en förskjutning mot mer beslutsam revolutionär retorik.
Stödjande röster för den provisoriska regeringen
Efter NCRI:s utrop av en provisorisk regering utfärdade motståndsenheter från olika städer stödmeddelanden.
Motståndsenheter agerade till och med mitt på ljusa dagen för att utföra dessa högriskoperationer. Vissa medlemmar installerade öppet storskaliga symboler för Nationella befrielsearmén (NLA) på torg med hög trafik trots att regimens säkerhetsapparat var i högsta beredskap.
Dessutom genomförde dessa enheter en ”storskalig distributionsoffensiv” i städer som Qazvin, Khorramabad och Shiraz, där de aktivt rörde sig genom gatorna för att distribuera affischer som förkunnade ”NLA kommer tillbaka” direkt till medborgarna. Denna övergång från statiska uppvisningar till aktivt, mobilt engagemang markerar en övergång för enheterna eftersom de praktiskt taget agerar som ”förtruppen” för den nyligen tillkännagivna provisoriska regeringen.
Synkroniseringen av dessa fältoperationer med NCRI:s politiska färdplan understryker en hög grad av samordning mellan motståndsledningen och enheterna på marken. I takt med att regimen står inför exempellöst internt och externt tryck har motståndsenheterna i praktiken återtagit det offentliga torget, vilket bekräftar strävan efter en sekulär och demokratisk framtid för Iran.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 