Var återfinns det verkliga Iran i dag? Inte i bruset från sociala medier, inte i det ständiga flödet av analyser och mediala narrativ, och inte heller i maktkampen mellan mullornas styre och regionala eller internationella aktörer. Denna kakofoni av röster skapar ofta mer oklarhet än insikt. Varje perspektiv belyser endast en del av verkligheten, medan helheten går förlorad.

Det verkliga Iran måste i stället förstås genom sina nationella intressen – som den grundläggande princip mot vilken alla politiska linjer, grupper och strategier bör mätas. Endast genom detta raster kan vägen mot frihet, demokrati och verklig självständighet identifieras. Rätt förstått fungerar det nationella intresset som ett analytiskt kriterium som skiljer det väsentliga från det vilseledande och blottlägger de avvikelser som förlänger diktaturens liv.

Den avgörande frågan är därför: vilka handlingar och positioner tjänar Irans framtid, och vilka syftar enbart till att bevara status quo eller ersätta en form av dominans med en annan? Nationellt intresse kan fungera som en kompass, men endast om det hålls fritt från kortsiktiga och maktbevarande motiv. Annars riskerar begreppet att reduceras till ett retoriskt verktyg för legitimering av förtryck.

Irans nationella intressen utesluter krig, mullornas styre och alla former av diktatur – vare sig de tillhör det förflutna, nuet eller framtiden. De utesluter även försök från USA och Europa att blidka eller normalisera relationerna med den islamiska republiken. Erfarenheten visar att sådana kompromisser inte har lett till reformer eller framsteg, utan till fortsatt repression och stagnation.

Mot denna bakgrund kräver Irans framtid en bred antidiktatorisk front – en sammanslutning av krafter som tydligt avvisar all diktatur och fascism. En sådan front måste vila på gemensamma grundprinciper: frihet, mänsklig värdighet, folkets suveränitet, åtskillnad mellan religion och stat, jämlikhet och fred. Endast genom att överskrida snäva ideologiska och egenintresserade gränser kan en historisk kraft formas som bryter tyranniets cykel.

Det verkliga Iran återfinns slutligen inte i förvrängda mediebilder, utan i folkets vilja att leva i ett fritt, självständigt och humant samhälle. När denna vilja formuleras i termer av gemensamma nationella intressen blir en annan framtid inte bara möjlig, utan realistisk.