På eftermiddagen torsdagen den 3 april 2025 tillkännagav Gholamhossein Mohseni Eje’i, chef för iranska regimens rättsväsende, i ett uttalande Hossein Ali Nayeris död, en präst och domare som ledde Ruhollah Khomeinis ”Dödskommitté” som var ansvarig för 1988 års massaker på politiska fångar.

År 1981 var Nayeri en av tre shariadomare som Khomeini utsåg för att förfölja medlemmar av Folkets Mojahedin i Iran (PMOI/MEK). Många unga PMOI-anhängare, däribland gymnasie- och universitetsstudenter, avrättades genom arkebusering på Nayeris order. Nayeri var den första personen som nämndes i Khomeinis fatwa (religiöst dekret) som beordrade massakern på alla trogna PMOI-medlemmar 1988. Till Nayeri och andra medlemmar av Dödskommittén skrev Khomeini: ”De som sitter i fängelser över hela landet och förblir orubbliga i sitt stöd för Monafeqin [hycklare, regimens nedsättande benämning på PMOI], är Mohareb [för krig mot Gud] och borde avrättas… Jag hoppas att ni kommer att tillfredsställa Gud den Allsmäktige med ert revolutionära raseri och hat mot islams fiender. De herrar som har till uppgift att göra bedömningar bör inte tveka eller visa tvivel eller oro… försök att vara hårda mot de otrogna…”

Trettiofyra år efter massakern, den 10 juli 2022, förklarade Nayeri huvudorsaken till morden med följande ord: ”Den perioden hade speciella förutsättningar. Landets situation var kritisk. Det betyder att om det inte vore för imamens [Khomeinis] beslutsamhet skulle vi kanske inte ha den här säkerheten alls. Kanske skulle situationen ha varit helt annorlunda. Kanske skulle systemet inte ha överlevt alls. Det skedde 50-60 mord varje dag i Teheran och andra städer.” I sin första offentliga kommentar om massakern 1988 sade han ”Vad ska man göra i en sådan kritisk situation? Ett avgörande beslut måste fattas. Den som leder domstolen och har hand om ärendena måste lösa frågan. Under dessa förhållanden kan man inte styra landet med artighetsfraser!” (Islamic Revolution Document Centers webbplats, 10 juli 2022).

Under ett möte den 15 augusti 1988 mellan ayatolla Hossein Ali Montazeri (Khomeinis utpekade efterträdare vid den tidpunkten) och medlemmarna i Dödskommittén var Nayeri den som främst argumenterade med Montazeri. Som svar på Montazeri, som vädjade: ”Det är Muharram månad, visa åtminstone skam inför Imam Hussein i Muharram månad”, krävde Nayeri hänsynslöst att ytterligare 200 Mojahedin-fångar skulle avrättas så snart som möjligt under samma heliga månad.

Prästen Mohammad Moghiseh, en bödel som deltog i massakern i Gohardasht-fängelset, beskrev Khomeinis insisterande på folkmord på PMOI:s medlemmar efter Dödskommitténs möte med Montazeri, i ett videoklipp som släpptes efter hans död. Moghiseh sade: ”Efter en dag gick vi till Jamaran [Khomeinis residens], sju stycken, och satte oss på knä. Imamen satt i soffan och hade på sig en kalott och en kappa. Nayeri förklarade vad som hade hänt, att vi åkte till Qom och att det ena hände och det andra hände, [Khomeini] sa att den här frågan berör mig direkt. Blanda inte in Qom eller andra platser. Var försiktig så att inte en enda av dessa Monafeqin [Mojahedin medlemmar] undkommer det gudomliga dekretet.”

Under vintern 1988, nöjd med den grymhet som Nayeri och Ebrahim Raisi (som senare blev president och dog 2024) visade i folkmordet på Mojahedin medlemmar, utfärdade Khomeini tre separata dekret som utsåg Nayeri och Raisi att hantera pågående fall och avrätta fångar i olika städer. I ett av dessa dekret daterat den 21 januari 1989 placerade Khomeini i praktiken Nayeri och Raisi över regimens högsta rättsliga råd och riktade sig till dem: ”Alla fall som, överraskande nog, har förblivit vilande i det rådet fram till nu, ska ställas till Nayeris och Raisis förfogande, så att de kan utföra Guds befallning så snart som möjligt, för dröjsmål är inte tillåtet.”

Vid mötet den 15 augusti 1988 mellan Dödskommittén och Montazeri, Khomeinis dåvarande ställföreträdare, kallade Montazeri medlemmarna i Dödskommittén, inklusive Nayeri och Raisi, för ”de största brottslingarna” som ”historien kommer att fördöma”. Montazeri läste upp sina brev om massakern på trogna Mojahedin-medlemmar och sade ”Folkets Mojahedin är inte individer… Det är en tankesätt… Vi borde ha bemött denna tankesätt med logik; nu hade vi ingen som kunde tala med logik… Denna typ av massaker utan rättegång, särskilt mot fångar och fångar, kommer definitivt att gynna dem i det långa loppet, och världen kommer att fördöma oss… Mojahedin-e Khalq är inte personer; de är en typ av tänkande och förståelse, en form av logik… Att döda löser inte problemet; snarare främjar det.”