Den 3 april 2025 antog Europaparlamentet med överväldigande majoritet en resolution som fördömer den iranska regimens avrättningsvåg och bekräftelsen av dödsdomarna mot de två politiska aktivisterna Behrouz Ehshani och Mehdi Hassani. Resolutionen, som godkändes av en stor majoritet genom handuppräckning, återspeglar en växande frustration bland europeiska lagstiftare över Teherans ökande användning av dödsstraff för att tysta oliktänkande.
Resolutionen följer på en hetsig debatt i Europaparlamentet, där flera ledamöter höll passionerade tal och fördömde den iranska regimens systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I sina anföranden lyfte de särskilt fram fallen Behrouz Ehsani och Mehdi Hassani, som båda utsattes för tortyr, nekades rättvisa rättegångar och dömdes till döden i skenrättegångar som inte varade mer än fem minuter.
Petras Auštrevičius betonade att den iranska regimen fortsätter att använda sig av massavrättningar och gisslandiplomati som verktyg för förtryck. Han beskrev fallen Behrouz Ehsani och Mehdi Hassani som särskilt alarmerande exempel på regimens vilja att rikta in sig på aktivister på grund av fabricerade anklagelser.
Milan Zver beskrev Iran som en av världens mest förtryckande regimer och fördömde Ali Khameneis styre som ett skräckvälde med systematiska avrättningar och brutalt förtryck av minoriteter. Han efterlyste en internationell insats för att få slut på regimens straffrihet och säkerställa rättvisa för offren.
Daniel Attard beskrev prästerskapets avrättningsvåg som inget mindre än ett statsmord och betonade att nästan tusen avrättningar genomförts bara under det senaste året. Attard fördömde den iranska regimens beroende av tortyr och påhittade rättegångar för att undertrycka oppositionen och hävdade att en sådan terrorkampanj avslöjar regimens djupa rädsla för sitt eget folk.
Veronika Vrecionová underströk det oerhörda i Ehsani och Hassanis rättegångar och betecknade dem som typexempel på politiskt motiverade skenrättegångar som genomförs under en regim som fruktar sina motståndare. Hon betonade att dödsdomarna mot de två aktivisterna exemplifierar det bredare mönstret av förföljelse mot oliktänkande, med dussintals fler politiska fångar som för närvarande väntar på avrättning i iranska fängelser.
Danuše Nerudová varnade för den iranska regimens bredare ansträngningar att kväva oppositionen genom massavrättningar och förtryck av oberoende journalistik. Ledamoten uttryckte också oro över yttrandefriheten och uppmanade Europa att ta ansvar för att stödja oberoende medier som kämpar mot regimens propaganda.
Davor Ivo Stier fördömde den iranska regimens användning av avrättningar som ett verktyg för statsterrorism och betonade att det internationella samfundet har en moralisk skyldighet att reagera beslutsamt. Han uppmanade Europeiska unionen att stämpla den iranska regimen som en terroriststat och säkerställa skyddet av oliktänkande inom och utanför Iran.
Francisco Assis talade om det akuta behovet av att fördöma Teherans systematiska användning av dödsstraff mot politiska dissidenter. Han noterade att hundratals fångar i Irans fängelser väntar på att avrättas, offer för ett rättssystem som är utformat för att krossa oppositionen genom terror och brutalitet.
Under samma debatt gjorde Hajaa Lahbib, EU-kommissionär med ansvar för krisberedskap, krishantering och jämställdhet, också ett uttalande där hon uppmanade den iranska regimen att stoppa avrättningarna av Behrouz Ehsani och Mehdi Hassani. Detta var första gången som en EU-representant officiellt uppmanade Teheran att förhindra avrättningarna, vilket ytterligare understryker det växande internationella fördömandet av regimens brott mot de mänskliga rättigheterna.
I resolutionen uttrycktes också stor oro över regimens orkestrerade mordförsök utomlands, med särskild hänvisning till mordförsöket på Europaparlamentets tidigare vice talman Alejo Vidal-Quadras. Denna händelse nämndes som en del av ett bredare mönster av att rikta in sig på politiska dissidenter och kritiker av prästerskapets regim, även på europeisk mark.
I den resolution som antogs av Europaparlamentet ingår en uppmaning om att omedelbart frige alla politiska fångar i Iran och avskaffa dödsstraffet. Dessutom uppmanade Europaparlamentet rådet och medlemsstaterna att erkänna den islamiska revolutionsgardet (IRGC) som en terroristorganisation och att fortsätta att införa riktade sanktioner mot iranska tjänstemän som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Även om många ledamöter uttryckte frustration över bristen på konkreta åtgärder från de europeiska regeringarna var de överens om att ett enhetligt svar är nödvändigt för att konfrontera prästerskapets förtryckarkampanj. Antagandet av resolutionen är ett viktigt steg i EU:s ansträngningar att hålla den iranska regimen ansvarig för sina brott mot de mänskliga rättigheterna.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 