Medan iranska regimen navigerar i efterdyningarna av den nyligen ingångna vapenvilan framträder ett oroande mönster av intensifierat förtryck som riktar sig mot politiska motståndare med förnyad brutalitet. En skarp varning utfärdad av Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) den 4 juli 2025 uppmanar till omedelbar internationell handling för att rädda livet på fyra politiska fångar som för närvarande utsätts för tortyr. Denna specifika varning bekräftas på ett skrämmande sätt av en FN-rapport som släpptes samma dag och som bekräftar ett utbrett, systematiskt tillslag som syftar till att krossa alla former av oliktänkande under förevändning av nationell säkerhet.

I NCRI:s brådskande uttalande nämns Arghavan Fallahi, Bijan Kazemi, Mohammad Akbari Monfared och Amirhossein Akbari Monfared som de senaste offren för regimens terrorapparat. De utsätts för långvariga förhör och tortyr i ett försök av rättsväsendets underrättelseenhet att få fram fabricerade erkännanden. Regimen försöker på falska grunder koppla dem till de ökända bödeldomarna Moghisehs och Razinis död nyligen, två av rättsväsendets mest ökända personer som är ansvariga för ett oräkneligt antal dödsdomar.

Motståndsrörelsen som måltavla, en decennielång vendetta

Regimens val av dessa fångar är ingen slump; det avslöjar en djupt rotad vendetta mot familjer med anknytning till den iranska motståndsrörelsen. Familjen Akbari Monfared har varit en måltavla i årtionden. Fyra av deras medlemmar – Alireza, Gholamreza, Abdolreza och Roghieh Akbari Monfared, alla anhängare av Folkets Mojahedin organisationen (PMOI/MEK) – avrättades av regimen på 1980-talet. Deras syster, Maryam Akbari Monfared, avtjänar nu sitt sextonde år i fängelse utan en enda dag av sjukfrånvaro, straffad enbart för att ha sökt rättvisa för sina martyrdödade syskon. Gripandet av hennes bror Mohammad och brorson Amirhossein är en fortsättning på denna obevekliga förföljelse.

På samma sätt är Arghavan Fallahi dotter till Nasrollah Fallahi, en politisk fånge från 1980-talet som för närvarande avtjänar ett femårigt straff i Fashafuyeh-fängelset (fängelset i Stora Teheran). Detta mönster visar att den vacklande regimen inte bara angriper den nuvarande generationen aktivister utan också gör upp gamla räkningar med familjer som under lång tid har gjort motstånd mot dess tyranni.

Ett systematiskt tillslag efter kriget som bekräftats av FN

Dessa fyra individers situation är den vassa änden av en mycket bredare terrorkampanj. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) utfärdade den 4 juli en rapport där man uttryckte oro över regimens hårda tillslag sedan vapenvilan inleddes. FN:s experter varnade för att ”situationer efter en konflikt inte får användas som ett tillfälle att undertrycka oliktänkande och öka förtrycket”.

Press release: Post-conflict situations must not be used as an opportunity to increase repression against ethnic and religious minorities or suppress dissent. I am alarmed by reports of executions, mass arrests, particularly against of minorities, notwithstanding the impact of…

— Mai Sato (@drmaisato) July 4, 2025

FN-rapporten beskriver en skrämmande ökning av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive:

1. Avrättning av minst sex personer sedan den 13 juni, anklagade för ”spionage för Israel”.

2. Massarresteringar av hundratals journalister, aktivister och etniska och religiösa minoriteter, inklusive kurder, balucher och bahá’íer.

3. Den överhängande risken för avrättning av den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali, vars vistelseort är okänd.

4. Avhumaniserande retorik i statsanknutna medier som stämplar hela minoritetsgrupper som förrädare och använder ett språk som påminner om illdåden 1988, då över 30 000 politiska fångar, främst medlemmar av PMOI, massakrerades.

Ett angrepp på två fronter: Brutalitet i fängelser och genom lagstiftning

De två rapporterna ger en samstämmig bild av regimens dubbla strategi med fysisk och juridisk krigföring mot sitt folk. I NCRI:s uttalande noteras att fångar flyttats från Evin-fängelset till isoleringscell i Fashafuyeh. Detta bekräftas direkt av FN:s experter som fördömer de ”försämrade förhållandena för fångar som förflyttats från Evin-fängelset” och särskilt nämner ”Stora Teheran-fängelset” (Fashafuyeh) och Qarchak-fängelset, där fångarna hålls under ”avgrundsdjupa förhållanden”. FN varnade också för att vissa fångars okända öde kan likställas med ”påtvingade försvinnanden”.

Samtidigt använder regimen sina lagar som vapen. FN-rapporten lyfter fram ett lagförslag i parlamentet som skulle omklassificera underrättelseverksamhet för ”fientliga regeringar” som ”korruption på jorden” – en anklagelse som kan bestraffas med döden. Experterna identifierar helt korrekt detta som en ”oroande utvidgning av dödsstraffet som bryter mot internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter”.

En regim i kris tar till terror

Regimens synkroniserade angrepp på sina medborgare är inte ett tecken på styrka, utan en tydlig indikator på dess djupa svaghet och rädsla för en alltmer upprörd befolkning och dess organiserade motstånd. Genom att tortera fångar, fabricera fall och utvidga dödsstraffet avslöjar de styrande prästerna sin desperation.

NCRI:s uppmaning till brådskande åtgärder måste hörsammas. Det internationella samfundet har ett ansvar att ingripa för att rädda dessa fångar och hålla regimen ansvarig. Som FN-experterna konstaterade: ”Världen följer noga… Iran får inte låta historien upprepa sig genom att ta till samma mörka mönster av förtryck.” För Irans folk och för de globala mänskliga rättigheterna är detta en varning som inte kan ignoreras.