Efter de landsomfattande upproren i januari 2026 använder den iranska regimen avrättningar av politiska fångar och demonstranter för att skrämma allmänheten och hålla sig kvar vid makten.

På söndagsmorgonen den 16 augusti 2026 hängdes demonstranten Shahram Sadeghi i Karaj. Avrättningen visar inte styrka, utan regimens rädsla för ett alltmer trotsigt samhälle.

Fallet Shahram Sadeghi: kängurudomstolar och påhittade anklagelser

Sadeghi arresterades den 5 februari 2026 och dömdes till döden den 30 maj av Karajs revolutionsdomstol, som även beordrade konfiskering av hans egendom. Domen byggde på anklagelser om att han skadat regimagenter och samarbetat med ”upprorsmakare”.

Regimen påstod dessutom att han gripits under falsk identitet och beskrev anklagelserna som handlingar till förmån för utländska fiender.

Maryam Rajavi, tillträdande president för NCRI, fördömde avrättningen och krävde praktiska åtgärder från FN:s säkerhetsråd för att stoppa regimens mord.

En landsomfattande terrorkampanj och offentligt trots

Sadeghis död följer ett accelererande mönster. Den 28 juli 2026 genomförde regimen offentliga hängningar av två unga januaridemonstranter – Abolfazl Sepahi Badjani, 24, och Amirhossein Safari Hosseinabadi, 27 – på Alikhani-torget i Isfahan. Protesterande åskådare skingrades med tårgas.

Fallet kopplas till nekad tillgång till oberoende juridisk rådgivning och fallakter. Det hade redan krävt livet för två andra unga män – Erfan Esfandiari, 18, och Gol-Mohammad Mohammadi, 24 – som hängdes den 19 juli 2026 på anklagelser om ”Moharebeh”.

Det internationella samfundets ansvar

Hotet mot politiska fångar är fortfarande överhängande. Åtta andra unga demonstranter från Alikhani-torget-fallet sitter fortfarande i dödscellen.

Den iranska motståndsrörelsen uppmanar FN, människorättsorgan och EU att ingripa, rädda fångarnas liv och ställa regimens ledare till svars.

Avrättningar som ett mått på svaghet, inte styrka

Avrättningarna döljer inte regimens rädsla; de stärker snarare beslutsamheten hos Irans upproriska ungdom att fortsätta stå emot diktaturen.