3 mars, 2025

Trots alla ansträngningar från iranska regimens president Masoud Pezeshkian att förhindra att hans finansminister ställdes inför riksrätt avsattes Abdolnaser Hemmati på söndagen den 2 mars med 182 röster för. Hemmati avsattes medan Pezeshkian, från det ögonblick då frågan började till den allra sista dagen, inte sparade någon möda på att krypa, vädja och smickra för att behålla honom på posten som finansminister.

Så snart riksrättsåtalet väcktes tisdagen den 18 februari, utan föregående samordning eller förvarning, rusade han själv till finansministers byggnad och sade ”All bank-, valuta- och penningpolitik har beslutats vid ett möte mellan cheferna för de tre grenarna, och det har inget att göra med finansministern. Om vi är skyldiga, så är vi skyldiga; kom och arrestera oss” (ISNA, 19 februari). Detta blev en ny skandal i parlamentet, och parlamentsledamoten Hamid Rasaee spelade upp den i parlamentets högtalare och gick till angrepp mot honom.

Den 2 mars, dagen för riksrättsåtalet, sade Pezeshkian i parlamentet, med hänvisning till krisen med obalanser i den iranska regimen och ministeriernas astronomiska skulder: ”Jag ville inte säga så mycket eftersom det vi håller på med orsakar förtvivlan i samhället. Detta är skadligt för landet och för samhället. Vår plikt är att skapa hopp och tro på tro och förmåga, inte att skapa och pumpa in förtvivlan…” Han fortsatte, samtidigt som han varnade för de farliga konsekvenserna av en riksrätt, och sa vädjande ”Jag ber er, kära ni, att inte destabilisera regeringens process. Vi har brister, jag accepterar våra brister, men vi kan lösa dem genom dialog. Problemet löses inte genom att ta bort, att ta bort leder bara till instabilitet, osäkerhet och försämring av marknaden och efterföljande problem som du vet bättre, enligt min mening kommer det inte att ha någon fördel för oss. Ni har hjälpt till hittills, fortsätt att hjälpa till. Den som vill visa oss en väg, hjälpa oss, vi kommer att kyssa deras hand, men vi måste gå hand i hand och hjälpa till och inte låta människor oroa sig.”

På detta sätt visade regimens president sin rädsla för de explosiva förhållandena i samhället och regimens bräckliga ställning genom att ta upp frågan om ”instabilitet, osäkerhet, försämring av marknaden och efterföljande problem som ni känner till bättre”. Vicepresident Mohammad Reza Aref uttryckte också oro för konsekvenserna av riksrätt i den nuvarande situationen och sade: ”Landets och regeringens situation är inte sådan att den skulle leda till en regeringsombildning, och det ligger inte i [regimens] intresse, och om Gud vill kommer parlamentet att ta steg mot enighet i frågan om riksrätt…” (Ham-Mihan, 2 mars).

Dessförinnan hade Mohammad Jafar Ghaempanah, Pezeshkians verkställande ställföreträdare, sagt följande i detta avseende: ”Verkligen, förhållandena i landet är inte sådana att, Gud förbjude, våra ministrar skulle ställas inför riksrätt och få ett misstroendevotum. Förmodligen förstår de ärade parlamentsledamöterna de nationella intressena bättre, och vi hoppas att finansministern också kommer att få en förtroendeomröstning med ett högt röstetal” (statlig TV, 26 februari).

Pezeshkians begäran har regimens parlament avsatt Hemmati ”med en hög röstsiffra”. Innebörden av denna situation, utöver avsättandet av en minister, är att de arrangemang som de hade lagt upp för sju månader sedan med ”enhets”-planen störs. Den gången lyckades han genom bedrägeri och genom att föra den högste ledaren bakom ministrarna få en förtroendeomröstning, men den snabba utvecklingen under dessa sju månader har försatt mullornas regering i en situation där ett av resultaten är denna riksrätt. Regimens instabila, spruckna och ihåliga byggnad och enhetens rökridåer och speglar har störts, och de måste vänta på effekterna av ”instabilitet, osäkerhet och försämring” av regimens situation.