I en av de mest ihållande och samordnade proteströrelserna inom Irans fängelsesystem hungerstrejkade politiska och ideologiska fångar i 56 anläggningar över hela landet tisdagen den 2 juni 2026, vilket markerade den 123:e veckan i rad av kampanjen ”Nej till avrättningar på tisdagar”.
Enligt uttalanden från kampanjen ägde den samordnade strejken rum trots ökande påtryckningar från rättsliga och underrättelsemyndigheter. Under de senaste veckorna har fängelsepersonal enligt uppgift intensifierat hot, förhör, disciplinära restriktioner och berövande av grundläggande rättigheter för att bryta rörelsen. Organisatörerna rapporterar dock att strejken bara har expanderat och drar stöd från ett växande antal fångar varje vecka.
Eskalerande förtryck kontra ett ”explosivt samhälle”
I denna veckas manifest kopplade kampanjorganisatörerna den senaste ökningen av dödsdomar direkt till landets förvärrade ekonomiska kris och djupt rotade sociala oroligheter efter de senaste regeringsfientliga protesterna, inklusive demonstrationerna i januari i år.
Uttalandet lyder: ”Ställda inför återvändsgrändskriser och desperata att förhindra en explosion av allmän ilska och gnistan av ett nytt uppror, vägrar regimen att stoppa sitt maskineri av förtryck och avrättningar… Staten försöker använda dödsstraffet för att ingjuta rädsla och förebygga nya vågor av folkliga protester.”
De strejkande fångarna betonade att avrättningar inte är en lösning på de strukturella kriser som landet står inför, utan snarare ett verktyg för statsterror, och lovade att de inte kommer att tiga.
Avrättningar, dödsdomar och utomrättsliga avrättningar
Kampanjens 123:e uttalande lyfte fram flera aktuella fall av avrättningar, nya dödsdomar och dödliga tillslag mot politiska dissidenter:
- Dödlig räd mot Yarsani-bröderna: Mojtaba och Meysam Veisi, två kurdiska bröder från den religiösa minoriteten Yarsan, dödades under en räd av Islamiska revolutionsgardet (IRGC) mot deras skyddsrum. Bröderna hade levt gömda sedan de blev måltavlor för sin inblandning i protesterna i januari.
- Nyligen avrättade: Ashkan Maleki och Mehrdad Mohammadinia, två politiska fångar som hölls fängslade under oroligheterna i januari 2026, hängdes i Ghezel Hesar-fängelset i Karaj på måndagen.
- Nya och bekräftade dödsdomar: Dödsdomen för den kvinnliga politiska fången Zahra Tabari, som hölls i Lakan-fängelset i Rasht, bekräftades på nytt. Dessutom utfärdades dödsdomar till Raouf Sheikh-Maroofi och Mohammad Faraji (från Bukan), Benjamin Naqdi (en fånge från protesterna i januari) och två bröder, Hassan och Hossein Amiri, av avdelning 26 av revolutionsdomstolen under domare Afshari. Organisatörerna varnade för att många andra namnlösa fångar riskerar att avrättas omedelbart.
Internationell vädjan och strejkens geografi
Medlemmarna i kampanjen ”Nej till avrättningar på tisdagar” avslutade sitt uttalande med en brådskande vädjan till den iranska allmänheten, medfångar och det internationella samfundet. De uppmanade globala människorättsorganisationer att vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att stoppa dessa ”utomrättsliga och brutala avrättningar som utförs utan rättslig prövning”.
Hungerstrejken omfattade 56 interneringscenter över hela Iran, inklusive Evinfängelset (både herr- och kvinnofängelse), Ghezel Hesar, Stor-Teheranfängelset, Qarchak, Adelabad i Shiraz, Dastgerd i Isfahan, Sheiban i Ahvaz och centralfängelser i Zahedan, Mashhad, Tabriz, Urmia och Sanandaj, bland dussintals andra.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 