GENÈVE — Vid ett sidoevenemang till FN:s råd för mänskliga rättigheter den 28 september varnade politiker, jurister och människorättsförespråkare för fler avrättningar, hårdare förtryck och krympande civilt utrymme i Iran. Samtidigt framhöll de ett fortsatt motstånd bland politiska fångar, kvinnor, studenter och oppositionsnätverk.
Moderatorn, den svenske människorätts experten, Dr. Henrik Hermansson sade att kontakter med utländska medier, organisationer och FN-organ kan leda till hårda straff. Han pekade på snabbt ökande avrättningar och förföljelse av bland andra advokater, journalister, fackliga företrädare och vårdpersonal, och efterlyste starkare internationella insatser.
Maryam Rajavi, tillträdande president för Irans nationella motståndsråd (NCRI), sade att över 50 personer hade avrättats av politiska skäl de senaste månaderna och att fler än 100 fortfarande var dödsdömda. Hon beskrev läget som den allvarligaste politiska avrättningskampanjen sedan massakern 1988, men hävdade att förtrycket inte har stoppat protesterna eller den organiserade oppositionen. Rajavi lyfte NCRI:s program för en demokratisk republik och föreslog FN-granskning, tillträde till fängelser, åtal under universell jurisdiktion och att ett stopp för avrättningar ska villkora relationerna med Teheran. Hon hänvisade även till den tidigare franska antiterrorutredaren Marc Trévidic om iranskt tryck mot oppositionen i Frankrike.
Christina Blacklaws, tidigare ordförande för Law Society of England and Wales, sade att vida säkerhetsanklagelser används för att kriminalisera oliktänkande, samtidigt som advokater utestängs och framtvingade erkännanden används. Hon lyfte fram sex politiska fångar som avrättats efter en hemlig förflyttning från Ghezel Hesar-fängelset och fallet Arghavan Fallahi, som enligt henne dömts utan bevis för våld och utan fritt val av advokat. Blacklaws kopplade fallen till straffriheten efter 1988 och framhöll fångarnas protester, hungerstrejker och motstånd.
Azadeh Alami sade att kvinnors motstånd går långt utöver protester mot obligatorisk klädsel och omfattar juridisk jämlikhet, ansvar för tortyr, social rättvisa och politiskt självbestämmande. Genèves tidigare borgmästare Rémy Pagani beskrev myndigheternas agerande som ”förebyggande förtryck” och krävde FN-utredningar, universell jurisdiktion och riktade sanktioner.
Den tidigare norske miljöministern Ola Elvestuen beskrev grundvattenbrist, sättningar, luftföroreningar, dammstormar, energibrist och ökenspridning som en människorättskris. Han kopplade miljökrisen till landets styrelseskick och efterlyste en rättighetsbaserad demokratisk förändring.
Alfred de Zayas, tidigare oberoende FN-expert, sade att han delat dokumentation om massakern 1988 med sin efterträdare och hoppades på en utredning. Han stödde Rajavis tiopunktsplan för demokratiska friheter, men motsatte sig utländska militära angrepp och betonade att alla övergrepp mot civila måste utkrävas ansvar för.
