I en exempellös internationell solidaritetskampanj har Gina Romero, FN:s särskilda rapportör för rätten till fredlig sammankomst och föreningsfrihet, officiellt anslutit sig till kampanjen ”Nej till avrättningstisdagar”. Utvecklingen tillkännagavs i kampanjens uttalande som släpptes den 13 oktober 2026, vilket markerar dess 142:e vecka i rad av hungerstrejker i 66 fängelser i Iran.
FN-rapportör uttrycker solidaritet
Stödet och det aktiva deltagandet från FN:s särskilda rapportör Gina Romero representerar en viktig diplomatisk milstolpe för den fängelseledda abolitioniströrelsen. Romero meddelade att hon ansluter sig till den veckovisa hungerstrejken från utlandet för att stå vid sidan av fångar som står inför hotet om avrättning.
I sitt uttalande betonade Romero hur den iranska regeringen fortsätter att kriminalisera grundläggande friheter och uppgav att de planerade avrättningarna av ungdomar, studenter och idrottare illustrerar hur fredlig politisk föreningsfrihet och oliktänkande systematiskt förvandlas till kapitalbrott. Hon krävde ett omedelbart stopp för avrättningar efter orättvisa rättegångar och oberoende övervakning av riskutsatta fångar, och utmanade det globala samfundet: ”De riskerar allt bakom galler. Jag ansluter mig till dem utifrån. Vill ni vara med oss?”
Kampanjorganisatörerna hyllade hennes stöd som en viktig uppmuntran för politiska fångar: ”Denna vecka förklarade FN:s särskilda rapportör för mötesfrihet, Gina Romero, sitt stöd och sin solidaritet med kampanjen ’Nej till avrättningstisdagar’. Hennes stöd är en stor källa till uppmuntran för fångar som står upp för mänsklig värdighet i skuggan av avrättningshot.”
Över 2 200 avrättningar registrerade på ett år
Uttalandet publicerades kort efter Världsdagen mot dödsstraffet (10 oktober). Kampanjen rapporterade att mellan oktober 2025 och oktober 2026 avrättades minst 2 230 personer i Iran – inklusive 54 kvinnor, 47 politiska fångar och 4 personer som var barn vid tidpunkten för sina påstådda brott.
Arrangörerna lyfte fram flera kritiska fall som involverade unga politiska fångar som stod inför omedelbar fara:
Amir-Hassan Akbari Monfared: En 23-årig student vars dödsdom nyligen upprätthölls av Högsta domstolen.
Ali Zakani: En 19-årig politisk fånge som nyligen dömdes till dödsstraff i vad kampanjen beskrev som en ”kängurudomstol”.
Dödsfall under häktet: Uttalandet nämnde dödsfallet av Omid Ghanouni, en 17-årig yngling som greps i Khansar, Isfahan, vars kropp återlämnades till hans familj med tydliga tecken på fysiskt trauma, och Farid Mokari, som dog under svår tortyr efter att ha gripits i Mashhad.
Avrättningar av politiska fångar: Den nyligen hängda häktningen av de politiska fångarna Jaber Khosravi i Damghan och Omar Dostaran, en baluchisk medborgare.
Uppmaning till handling bortom verbala fördömanden
Med reflektion över 142 veckor av kontinuerliga protester uppmanade kampanjen internationella människorättsorgan att gå bortom retorik på uttalandenivå: ”Vi, medlemmar i kampanjen ‘Nej till avrättningstisdagar’, som i 142 veckor i rad har ropat att ingen människa ska falla offer för galgen, uppmanar alla väckta samveten, internationella organ och människorättsförsvarare att gå bortom enbart verbala fördömanden och vidta omedelbara, praktiska åtgärder för att etablera en mekanism för att stoppa avrättningar i Iran. Lämna inte Irans folk ensamma under dessa mörka dagar av förtryck.”
Enligt kampanjövervakare genomfördes hungerstrejker under vecka 142 den 13 oktober 2026 på både manliga och kvinnliga avdelningar i följande 66 fängelser:
Teheran & Alborz: Evin (mäns- och kvinnoavdelningar), Ghezel Hesar (enheter 2, 3 och 4), Karaj Central, Fardis Karaj, Stor-Teheran, Qarchak och Khorin Varamin.
Isfahan & Central: Asadabad Isfahan, Dastgerd Isfahan, Arak och Choobindar Qazvin.
Fars, Kohgiluyeh & Boyer-Ahmad: Adelabad Shiraz (för män och kvinnor), Shiraz militärfängelse, Firozabad Fars, Yasuj, Dehdasht och Gachsaran.
Khuzestan, Bushehr, Lorestan & Hormozgan: Sheiban Ahvaz, Sepidar Ahvaz (herr- och damavdelningar), Ramhormoz, Behbahan, Khorramabad, Borujerd, Borazjan och Bandar Abbas.
Sistan & Baluchestan, Kerman & Yazd: Zahedan (men’s & women’s wards), Iranshahr, Bam, Kahnuj, Kerman, Yazd (men’s & women’s wards) och Tabas.
Gorgan och Khorasan-provinserna: Mashhad, Sabzevar, Gonbad-e Kavus, Nishapur, Central Birjand och Gorgan.
Kaspiska kusten (Gilan & Mazandaran): Rasht (men’s & women’s Wards), Rudsar, Haviq Talesh, Ezbaram Lahijan, Ziabar Sowme’eh Sara, Qaemshahr och Noor.
Kermanshah, Ilam & Chaharmahal och Bakhtiari: Dizelabad Kermanshah, Ilam, Darreh Shahr och Borujen.
Nordvästra och kurdiska regioner (Azerbajdzjan, Kurdistan och Qom): Ardabil, Meshgin Shahr, Tabriz, Urmia, Salmas, Khoy, Naqadeh, Miandoab, Mahabad, Bukan, Saqqez, Baneh, Marivan, Sanandaj, Kamyaran, Ahar och Langarud Qom.
